Har ni tänkt på att vi trots att ha haft Socialdemokratiskt styre så länge här uppe i Norrbotten ändå tvingar våra ungdomar att betala tusentals kronor om året för att de ska kunna transportera sig via buss? Är inte det ett svek mot traditionella värderingar, när man pratar om att alla ska ha lika värde, lika rättigheter, att vi idag inte bara tvingas utstå konstanta höjningar av kostnaderna på busskortet i Luleå, och att vi tvingas betala hundralappar för att hälsa på våra vänner i Haparanda, Piteå eller Kiruna?
Vi lever i en allt mer global värld. Det handlar inte om byasamhällen längre, vi får allt fler vänner på avstånd, många behöver transportera sig till jobbet, och varken vänster eller högerblocket har hängt med i den här utvecklingen. Fildelningsdebatten var ett tydligt exempel på det.
Ja. Det finns en tydlig koppling mellan rättigheten till fri fildelning, och rättigheten till avgiftsfri kollektivtrafik. Eller varför inte rättigheten till vård oavsett inkomst. Sharing is caring. I grunden har vi flera problem. Finanskrisen, som kommer slå hårt särskilt mot oss i Norrbotten, och växthuseffekten, som kommer slå ännu hårdare, mot alla, och nu vill jag leverera en tydlig lösning på problemet, hör och häpna, politiker!
Subventionera kollektivtrafiken, gör den avgiftsfri. Isåfall tänker jag rösta på er även om ni höjer skatten.
Norrbottensrevolt
Är det någon som sett hur Sverige har förändrats. Hur vi blivit gråa. Den grå massan, hur ungdomar har gått från att vara engagerade till att skita i allt. Hur vuxna har gått från att vara engagerade till att nöja sig med allt. Hur kan man säga att man är nöjd i en tid som idag. Jag skulle förstå om jag hörde det på åttiotalet, men i grunden handlar det om att lägga upp murar mot sitt missnöje, att säga att ”det kvittar” är den största försvarsreflexen mot alla nedskärningar, privatiseringar, och prishöjningar. Men i grunden är man faktiskt missnöjd. I grunden vill vi alla ha något bättre, en bättre värld.
Mänsklighetens möjlighet att fortsätta existera, den bygger på kärlek, solidaritet, på engagemang och medmänsklighet. Inte på konkurrens, ekonomisk tillväxt, resursslöseri eller förhöjda koldioxidutsläpp. Lev era liv, och när ni dör, känn er stolta över vad ni gjort, inte missnöjda över vad ni inte har gjort. Det är det som är det viktiga. Inte vart vi hamnar när vi dör, eller vad vi var innan vi levde. Människan är ett tomt blad och idag behöver vi fan skriva historia på det här bladet, ge oss hän på att vi ska möta problemen, göra oss av med det gråa, och öppna upp för engagemang och verklig förändring. Utan det, vad har vi då?
Norrbottensrevolt
Skickade in två insändare, som ni får läsa om ni vill.
Läs även andra bloggares åsikter om tabula rasa, klimathot, kollektivtrafiken, planka.nu



Senaste kommentarer