Socialistisk klassanalys “for beginners”

Här nedan följer en socialistisk klassanalys “för nybörjare”

Faktum ett:

Arbetare utnyttjas. Det har de gjort sedan urminnes tider, arbetsgivare har försökt pressa ner lönerna på det arbete arbetarna utför så mycket som möjligt. Nedpressade avtal, löner och dylikt har varit en nödvändighet. Det har skett helt i enighet med åsikten “hungriga vargar jagar mest.” Därför ska vargar alltså vara hungriga. Det här är en felaktig teori som vi socialdemokrater måste motarbeta, till fördel för höjda löner och avtal för arbetare.

Faktum två:

 Klassmotsättningar uppstår. Arbetarna vill ha så höga löner som möjligt, och arbetsgivarna vill ha så mycket pengar som möjligt. Vi har alltså två parter som försöker bekämpa varandra, i många fall har detta skett genom revoulution för arbetarna. Det för att arbetsgivaren alltid haft en fördel, det har varit han som besuttit kapitalet, och det har varit kapitalet som styrt. Utan kapital är arbetaren ingenting, arbetaren har ingen mat, och minimala möjligheter att försörja sig. Därför existerar en strukturell fördel för arbetsgivaren, han kan sätta agendan och arbetaren kan tvingas lyda för att överleva. Hungriga vargar jagar som sagt mest, och det är lätt att vända vargar mot varandra istället för mot arbetsgivaren. Arbetare kan tävla sinsimellan vilket innebär lönedumpningar, den som jobbar för minst pengar får jobbet.

Ett annat problem som uppstår är ifall det finns för få arbetare. Då står arbetsgivaren inför ett annat faktum, att arbetsgivarna måste tävla sinsemellan. Detta innebär att arbetsgivare måste trycka upp lönerna för att kunna anställa, detta löser de genom att höja priserna på matvaror och dylikt. Inflation har uppstått, och arbetaren är ändå förloraren, för det är han som handlar. Detta har i många länder varit en ond cirkel som löst sig genom revoulution, vilket innebär att arbetaren tagit makten helt och hållet i samhället. Vi har fått ett “proletariatets diktatur”. Arbetsgivaren är här utnyttjad och underställd, och i många proletariatets diktarurer har varit fullständiga dikaturer. Alla har utnyttjats och förtryckts, från de svaga till de starka.

Men det finns en annan sorts diktatur. Arbetsgivarens diktatur, den där alla arbetare förtrycks. Det är den vi har uppnått i faktum ett. Där tvingas arbetaren ta vilket jobb som helst för att överleva. De som utnyttjar kapitalet, det är de som klarar sig. Utan kapital är det svårt att ta sig fram.

Faktum tre:

Jag själv har svårt att acceptera båda sidors förtryck. Det har jag av simpla skäl, för jag tror på en värld där ingen utnyttjas. Där kapitalet inte innebär möjligheter att skaffa sig kapital, utan egen vilja och kraft innebär möjlighet att skaffa sig kapital. Där alla har rätt till lika bra utbildning, rik som fattig. Där alla har rätt till sjukvård, oavsett rik eller fattig. Där alla faktiskt får vad de förtjäna, arbetare får rimliga löner för det arbete de utför, liksom arbetsgivare får rimliga löner för det arbete han utför. Det är i det här samhället där demokratin mår bäst, för det är det samhället som är mest demokratiskt. Där har alla något att säga till om, och frågan handlar inte bara om att ens egna klass ska få ökad ställning, utan att alla ska få det. Har vi blivit visionslösa, när vi påstår att endast 48% av svenska folket är arbetare? är 52% då arbetsgivare? Inte en chans. Jag tror människor som påstår att tjänstemän och andra inte kan klassas som arbetare, är lite vilsna. Är det inte precis lika stor risk för dem att utnyttjas, som folket i gruvorna och på byggnads?

Det är allt för mig för ikväll. Se det som min “comeback” från semestern. Och ta bilderna som satir.