Jag har ett råd åt er. Solen skiner, och tänk så härligt det skulle vara att unna sig själv något. En glass, eller lugn och ro vid en parkbänk. Tänk er att sitta vid vattnet och bara ta det lugnt, inte oroa sig över något. Vintern är över, och snön är borta. Gå ut i friska luften och andas, det tänker jag också göra. Det är vi värda.
I all stress som finns runt omkring oss. Min mobil med mp3 har gått sönder, och jag står nu utan kontakt med omvärlden. Hela mitt schema där allt vara inplanerat, datum och tider för allt som händer är borta. Mina telefonnummer är också väck, för jag har inte sparat dem till mitt simkort. Vad ska man göra? Jag tänker försöka andas. Ikväll blir det grillad hamburgare, vitlök och annat mumsigt. Men det finns mycket annan stress omkring mig också. Min mamma, som jobbar på försäkringskassan har tvingats jobba övertid i princip varje dag. Hon har varit lite irriterad och kommit hem sent varje dag. Hon har en sån där tradition som många av er säkert känner till, man kommer hem och lägger sig ner och vilar i någon timme. De flesta barnfamiljer kan inte riktigt göra det, utan de ska laga mat omedelbart, skjutsa sina barn till diverse olika träningar och fixa allt som sker i hemmet också.
Sen kan de vila. Nu menar jag inte efter att de skjutsat sina barn till träningen, då har de allt annat de måste ta hand om som de inte kan göra när de måste ta hand om barnen. Men närmare sextio år är det mesta lugnt, då är man tyvärr ofta överviktig, och i en sån där identitetskris. Allt man gjort har varit att jobba och ta hand om sina barn tiden mellan. Vad ska man göra nu? Unna sig saker, ta igen på allt man missat hela sitt liv under 8 timmarsveckan. Då menar jag åtta timmars arbete, åtta timmars sömn (oftast mindre) och åtta timmars stressande, konsumerande och arbete. Tänk om vi skulle kunna göra om det till en sextimmarsvecka? Vi skulle kunna nyttja arton timmar till oss själva och våra barn. Tidigare nyttjade vi tolv timmar åt att arbeta. Jag vill ägna tjugofyra timmar åt att leva. Arbete är bra, och nödvändigt. Men vi förlorar tio timmar i veckan vi skulle kunna ägna åt att leva,, de där sista två timmarna om dagen som man kämpar sig igenom.
I undersökningar har man kommit fram till att man är som mest produktiv de första sex timmarna, och att de som arbetar kortare är sjuka mer sällan, mindre stressade, har bättre kondition, barnen upplever att deras föräldrar är hemma oftare, och i många fall arbetar man effektivare rent totalt under de sex timmarna än man gjorde under åtta. Sen kan man ju spekulera över den höga arbetslösheten och vilka effekter sänkt arbetsdag skulle ha på den. Fast jag känner mig så pragmatisk, jag vill inte ha sex timmar. Inte än. Jag vill ha det som mål, men jag vill införa det stegvis. För det vore mer samhällsekonomiskt.
Läs även andra bloggares åsikter om Sex timmars arbetsdag, politik, allmänt, socialism, arbetarrörelsen, arbetsdag, livet
juni 4, 2008 kl 11:36 f m
Många arbetsplatser går ju mot minskad arbetstid redan idag. Däremot är jag tveksam till att det kommer att påverka arbetslösheten så mycket eftersom det snarare är ökad produktivitet som motiverar den kortare arbetstiden och inte att företagen vill anställa mer folk.
juni 5, 2008 kl 11:12 f m
Det beror ju på att de som behöver anställa fler inte kommer göra det eftersom det kostar pengar att anställa. Sänkt arbetsdag kommer kosta, men det kommer vara värt det och jag är övrtygad om att vi kommer vinna på dt i längden. Dessutom höjer föetag gärna arbetsdagen om de annars måste anställa nya.
juni 5, 2008 kl 3:30 e m
Anledningen till att vi har kunant gå ner i arbetstid genom åren är ju just ökad produktivitet. Vi kan göra så mycket mer under kortare tid och det skapar mer fritid. Problemet är att om man drar ner tiden utan att öka priduktiviteten så sätter vi ju hela tillväxten och välförden i fara.
Men som du säger så finns det nog lite produktivitet att hämta i att korta ner arbetsdagen lite. Jag tror dock att 6h är lite mycket att skala bort.
Sen låter det fint med “jag vill ägna 24h till att leva” jotack vem vill inte det? Problemet är att det blir svårt att överleva utan att arbeta? Eller?
juni 6, 2008 kl 1:49 e m
Du missförstod det sista jag sa, men när man ägnar hela sin tid åt att arbeta så hinner man inte leva. Men under en sextimmarsdag så är det nästan så att man kan njuta av sitt arbete. De där sista två timmarna slöar man i princip bort. Kortare arbetsdag får en att uppskatta sitt arbete mer.
Kanske, men vi får se hur långt vi kan gå med det hela. Ifall människor upplever det negativt med sänkt arbetsdag skulle jag inte vilja genomföra det.
För övrigt har du rätt i mycket.