Vad orskade krisen under nittiotalet?

Många har fått skulden. Det har säkert varit kul att gå omkring med “Gör Carl Bildt arbetslös så slipper du själv bli det” knappar, men han kan knappast bära all skuld.

Men för er som inte vet varför eran skola har fått utstå så många nedskärningar, era sjukhus kvalité har försämrats och eran pension är låg, eller varför en del dör i sin egen spya är svaret inte så svårt.

“Vill ni ha den här?” sa en präst och höll upp en hundrakronorssedel. Det ville alla. Då la han ner den på golvet och stampade på den. Sen lyfte han upp den igen och återrupprepade sina ord. Alla ville fortfarande ha den smutsiga hundrakronorssedeln. Han spottade då på den, men fick samma reaktion från skaran som samlats i kyrkan för att avsluta sin jul. Tänk om han gjort samma sak med en vas? Hade någon velat ha skärvorna av en trasig vas?

Föga troligt. Det handlar om saker och tings värde. Du kanske trodde att hundrakronorssedlar är ett värde, men det är snarare en skuld. Nu kanske ni stirrar oförstående, men hela eran börs är full av skulder. Skulden återbetalas långsamt av något som kallas inflantion. Det enda sättet att undkomma eran skuld är att spendera den, genom att konsumera. Skulden fortsätter återbetala sig själv oavsett vem som äger den, med dryga 3-4 % varje år.

Vad rör sig inflantion om? Det handlar inte om något så simpelt som “pris-löne” spiralen eller något sådant som ni lärde er i eran samhällsbok, utan det rör sig om hur vårat banksystem fungerar idag. Tråkigt, tänker ni säkert. Men när jag hörde det tappade jag hakan. Idag skapas pengar från ingenting, varje gång du lånar pengar så skapas pengarna från ingenting.

Bankerna har hittat på ett system så att de ska kunna låna ut så mycket som möjligt, och därmed tjäna så mycket pengar som möjligt.

De behöver nämligen bara ha täckning för dryga 8% av det de lånar ut. Det kallas ett “Kapitaltäckningskvot” Så vart kommer resten av pengarna du lånar då från? Jo, ingenstanns. De skapas från tomma intet, precis som man i tyskland tryckte upp pengar från tomma intet för att kunna betala av sina lån. Teorin när man prakticerar detta system, är att man lånar ut pengar och hoppas att de som lånat pengarna lyckats skapa teckning för pengarna så att de kan lämna tillbaks pengarna. När man lämnar tillbaks pengarna försvinner de återigen tillbaks till tomma intet. Men eftersom vi har en ränta som ständigt höjs, så är det en hög andel människor som inte kan betala tillbaks sina lån. Eftersom det då ligger massa pengar i omlopp som det inte finns täckning för, drabbas vi då av inflantion.

Men då skulle man anta att ju högre ränta, desto högre inflantion, när det faktiskt är tvärtom. Det beror på att det finns en gräns, när man i början höjer räntan så är det allt färre som vill låna pengar. Så inflantionen minskar då på lång sikt, även om det har många negativa effekter också.

Under nittiotalets början så fanns det en hel del nyliberaler som blivit lite irriterade på att oavsett vad de gör så är det alltid sossarna vid makten. De genomförde då något av vad man skulle kunna kalla för en kupp. De sänkte kapitaltäckningskvotet till 0%. Jag vet faktiskt inte varför de gjorde det hela, men när man tittar på vilka som gjorde det hela och inser att det var mycket svenska arbetsgivarföreningen(nuvarande svenskt näringsliv) och bankerna som var inblandade i det hela undrar man om krisen var planerad. Trots att jag till varje pris vill undvika konspirationsteorier är det väldigt väldigt misstänkt. Erik åsbrink m.fl genomdrev förslaget, och när han pratade med Olof Palme sa Palme “Gör vad ni vill med det hela, jag vet ändå inte vad ni pratar om”

Det de gjorde var att se till så att bankerna inte behövde ha någon täckning alls för vad de lånade ut. Resultatet var att bostadspriserna sjönk enormt, räntorna minskade och lån togs som aldrig tidigare. Men det var en bubbla som inte kunde undvika att sprickas, när svenska folket levde loppan på ett kapital som kom från ingenstans. Resultatet vart chockhöjda priser, räntor och problem som satte hela svenska folket i skuld. Resultatet var massarbetslöshet, och lustigt nog började man då prata om att det var välfärdsstatens fel. Svenska folket hade blivit lata, som fredrik reinfeldt sa. Återigen sa han det i kina till studenterna som frågade hur det var i sverige. Vi hade det för bra.

Det hela råder han ju bot på väldigt bra just nu, genom att pressa upp inflantionen väldigt mycket. KPI ligger just nu på 4% jämfört med förra året, vilket betyder att våra pengar på ett år förlorat 4% i värde. Ungefär samtidigt som BNP ligger på 2,2 %. Inte för att jag vill påstå att vi går back trots det. Det jag kan tycka är synd är att vi har en arbetslöshet på drygt 6% samtidigt som inflantionen är hög. Vanligtvis brukar en regering åtminstone lyckas sänka arbetslösheten när inflantionen stiger, men nu trycker vi upp massa pengar.. som snabbt försvinner.

För er som undrar hur vi gjorde tidigare så hade vi valutan knyten till värdet på guld. Ett ganska orättvist system, endast de som hade pengar kunde skaffa sig mer pengar.

Läs även andra bloggares intressantastetstaste åsikter om Fraktionalresursbanksystemet, banker, erik åsbrink, inflation, arbetslöshet, KPI, SAF, svenskt näringsliv, pengar, värde

Svenska alliansfritt sverige kommenterar fredrik reinfeldts hyckleri. Badlands hyena pratar också om fredrik reinfeldt och Svensson konstaterar det man förstod direkt, sahlin är inte trovärdig när hon nu helt plötsligt vill riva upp förslaget. Utan ett ens göra ett propert uttalande om varför. Jag blir inte förvånad ifall hon har ett nytt, värre förslag i baktanke. Annars skriver Trotten, konspirationstok, om att USA inför ett FRA närmast identiskt till det sverige infört.

Media tar för övrigt upp Marianne Mikko’s förslag. Har mailat till alla EU parlamentariker och de tänker hjälpa till

Etiketter Arbetslöshet, banker, erik åsbrink, Fraktionalresursbanksystemet, inflation, KPI, pengar, SAF, svenskt näringsliv, värde